Välfärd kostar pengar

Nu tänker jag sticka ut hakan en liten bit igen.
Som så många andra kommuner i vårt avlånga land har Ludvika ett gulligt litet sparbeting att ta tag i. Det är inga små summor pengar det handlar om, vi pratar tiotals miljoner kronor.
Och som vanligt när det ska sparas funderar alla på, "vilka jobb kan vi dra in/vilka tjänster kan vi säga upp?". Men jag anser att man kan bara ta bort så mycket jobb och tjänster utan att hota välfärden i kommunen. Det vanliga brukar vara att man säger upp X antal lärare, X antal vårdbiträden och undersköterskor, X antal av den personal som sliter på golvet. Ibland händer det att någon chefsaktig person får gå, men inte lika ofta. Det kan jag förstå, för det finns ju inte lika många av dom. MEN, man kan bara ta bort så många tjänster UTAN att HOTA välfärden! Till sist når man en gräns där verksamheten försämras så pass mycket att de arbetstagare som finns kvar inte längre klarar att utföra det givna uppdraget. Det är absolut inte bra. Det är mycket dåligt.
Det är nu min haka kommer ut.
Jag anser att för att inte behöva kapa lika många tjänster från kommunen bör skatten höjas.
Så. Nu har jag sagt det.
Det behöver inte röra sig om mycket, läste i tidningen att en krona ger 40 miljoner i ökade skatteintäkter. Men en krona/hundralapp eller tusenlapp blir många kronor från min lön, din lön, alla löner. Om man däremot höjer med tio-öringar blir det inte lika stora sår i varje plånbok, men det ger ett litet bidrag i kassan. Och klyschan säger ju, många bäckar små.
Liberalt? Det får du och alla andra bestämma. Men faktum kvarstår. Man kan inte spara hur mycket som helst. Ibland måste man börja ta betalt eller höja priset för varan. I det här fallet kanske man måste höja priset på välfärden, för sanningen är den att välfärd kostar pengar.